vart är jag, jag sjunker

varsom kryper mörker

är jag besvärad

rädslan fyller mitt sinne

och mörkret håller mig kvar



från mörkret hörs väsen

jag vill inte mer

skammens kätting är förseglad

den väger av bly

jag tycks vara besvärad

jag sjunker och sjunker

med andan intakt



runt mig spelas minnen

som från skadade band

räck mig nyckeln till ångern

giv mig befrielse

skänk en lugn stund

men jag är förkastad

jag är besvärad

en förtappad själ

fast i att minnas

leva om samma minnen

vart jag är, är i då

och då är därför alltid nu




jag är min sjävsvånda

av mitt egna förgångna

besvärad av besvärjelser