Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Gammal bild på mig då jag en gång testade bruna linser.


Månförmörkelsen tar över

En liten glimt
En liten öppning
Ett andetag
Något tungt jag släpper ut
Låter det rulla ner längs backen
Där ett fåtal står och väntar
Det blixtrar inom mig
Går det för fort?
Kanske
Men ni missar
Eller kanske blundar
Månförmörkelsen tar över
Solen skyms även den
Istapparna under mina ögon smälter
Min kropp krampar och skriker
Är ni mig inte nära?
Kan ni inte känna på min smärta?
Jag blir påmind om det som gjorde så ont
Ibland
Trodde jag kunde få en stöttning eller flera
Trodde mer...




Fri vers av MissCaylin
Läst 193 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2020-02-03 15:15



Bookmark and Share


  Ylvavirvla
Stark text.
2020-02-15
  > Nästa text
< Föregående

MissCaylin
MissCaylin