Poeter med chipspåsar lockar med dip-dopp,
med smulor och snask utan snille och smak.
Som otäta kranar står dikternas blip-blop
och nöter så ut toleransens tak.

Jag ogillar dikter som snaskar med pipp-pop
med snuskiga verser och pornografi.
Jag undviker fnittriga rader med snipp-snopp.
Dem räknar jag till pubertal poesi.

Jag ogillar texter som flummar med hip-hop
med gangsteridéer och våldsromantik.
Då lyssnar jag hellre till dikter med dripp-dropp
i vårliga verser och istappsmusik!

De dikter jag rankar i tidernas tipp-topp,
berör mina sinnen men även mitt vett.
Den fråga jag ställer i skalan av flipp-flopp:
Är budskapet viktigt och formspråket rätt?