Vi får aldrig glömma det ansvar
vi bär för diagnosen som vi inte är.
Att bli vår sjukdom är en bitter fälla
där alla lagar om logik slutar gälla.

Vi kan alla mer än så, fast det känns
jobbigt ändå. Att inse dess verkliga
existens. tar bort offerollens sura
essens, mina tankar behöver inte va
sanna men det fungerar för mig så
varför stanna ?

Vi är personer som diagnoser får.
Separera dessa så blir det lättare
att förstå. Glöm inte bort den egna
förmågan att självständigt stå.