Motsatsen till strawmanning är steelmanning, dvs när man försöker hitta de bästa argumenten för den andra sidan och skjuta dem i bitar. Därför vet domstolen vilka de ringer till när de tycker att det börjar bli trångt och knivigt.

Men som privatperson, som kanske inte så många lyssnar till om de kan slippa det, så bör man vara lika klar över vem man arbetar åt, vilka sanningar man är beredd att lyssna till och vilka teser och teorier man vägrar att acceptera som sanningar. Det finns ett ansvar där.

Min uppfattning är att världen blir ack så mycket mer intressant och hanterbar efter att man har sett verkligheten i vitögat såsom den är och stirrat ned den.

Samhället idag är som en anstalt med offer och förövare och tackar man nej till att vara någondera så krävs information. Ibland obehaglig information, om vem som för tillfället ringer runt och hävdar att man är fascist och bör få sparken. Ibland behaglig information, som när det står klart att Carola har slutat dansa av hälsoskäl.

Domstolen beslutar sig för det mesta för kortare och ointressanta straff för skyldiga till grova brott och yrkar även misstänkt ofta på frikännande där vi å vår sida hade haft de anklagade skyldiga och hängda.

Och det hänger samman med att det finns skillnad på att sätta sig in i en fråga under en vecka och att bedöma den utifrån de rubriker man läst i stormedia mot att faktiskt vara insatt i fallet. Vilket å sin sida hänger samman med att den andra sidan har rätt att göra sig hörd, vilket också irriterar och komplicerar för åklagaren och domstolen. Inte minst om det är ovedersägliga fakta som framförs.

Slutligen hänger det hela samman med att svenska domstolar ofta inte tjänar landet och samhället utan har sina herrar på Blasieholmen i STHLM och för deras skull är beredda att låta brottslingar gå fria, oskyldiga straffas och lagen ignoreras.

Så, de är inte bättre än oss. Guillou sade en gång hos Aschberg att vem som helst kunde ha gjort ett bättre jobb än Holmér vad beträffar PU. Han visste inte hur rätt han hade.