Du stod där vid vår mötesplats
vid gärdsgårdsgrinden
länge stod du där och väntade
än finns jag här
Jag finns tills tiden tar slut
var bortrest ett tag
du trodde jag försvunnit
du väntade tills hoppet försvann
vid grinden strömmade tiden
förbi oss strandsatta
Jag kan inte lämna mig själv
du är en del av mig
jag såg det nedtrampade gräset
fann stenen och under brevet
Avlägset hör jag ditt flöjtsolo
din röst är som fallande
höstlöv i vinden
jag lämnar dig inte
gå inte så fort
jag kommer, hinner dig ifatt
Jag lever väntar och söker
du ska fortsätta leva
Du väntar i den trogna skuggan
av berget, jag söker tills jag finner
jag lämnar dig inte, ingen av er
du gick över bron, under passerade
den vilda bäcken, sorglöst porlande
kanske barkbåten var en kanot
du trodde jag åkte med
det var min trollslända
som liftade med den