med snö upp till knäskålarna

och regn ned till näsborrarna

samt storm in i magsäcken

men inget tak

att bli kvar under

förväntas hans is-spruckna fingrar

öppna den senaste appen

med bokstäver han glömt

för tolfte gången sedan jul

hur hans sondotterson fixade fram

på mobil som ingen laddare

längre vill kännas vid

- annars får han ingen tid

i kön till någon

potentiellt fortfarande en människa

som skulle utforska vad

gubben behöver i övermorgon

jobba på

att jobba med

för dem som bara får

arbeta i nödfall

helst skulle han skriva en lapp

och lägga direkt i en låda

men sådana fenomen

känner systemet inte igen

inte igen

tänker han ta emot tjugo laxar

utan motprestation

som hans låtsas-svarta granne

gör bara för

att folk vägrar pröjsa

poesi istället för dagis

eller hellre än gammal hederlig äldrevård

kunde ha stött nycirkusen

av sociala upprättelser

jävla fina identitetspreferensmarkörer

i all sin halvhumanism

blinda inför gatan här

där gubben sopar undan slasket

från kommungränsens staket

som han helt fräckt nyttjar

till otjänligt vindskydd inatt

lika lösenordslös

som käkbenhård

nåväl, alltjämt är

ju hjärtat vid liv