Begynnelse
Det blev till slut för mycket när sötman slog till. Världen skälvde runtom mig, och jag spottade ut godsaken. Jag kommer aldrig att vänja mig vid det söta. En gång i tiden var frukter det enda som ens närmade sig. Nu finns det i allt. En enkel limpa har även den spår av socker i sig. Dagens människor förstår inte hur hjärntvättade de blir. Hur onaturligt det hela är. I begynnelsen fanns inga kryddor, och definitivt inte socker. Men kryddorna vande jag mig åtminstone vid. Sockret är alltid alldeles övermäktigt. Tungan svettas och lamslås av det. En onaturlig klistrig värme, ett invasivt slem, sprider sig genom hela munnen från tungspetsen bak i svalget och upp genom gomen så det nästan börjar rinna i näsan. Men jag vet att jag är överkänslig. Tänderna är i alla fall sedan länge utbytta mot något tämligen okänsligare, så det lidandet befrias jag. Jag saknar det enkla bröder, det osaltade nykärnade smöret, muggen med bäckvatten. Men det är mycket annat jag inte saknar. Kylan och vinden. Parasiterna och det råa träets flisor. Stanken av kommunala avloppsrännor som grävts i jorden längs gatorna. Eller dessförinnan när inga sådana gemensamma påfund var uppfunna. Fast det var ändå en skönare tid, innan städerna.

Bröder
Bröder i olycksalighet var de. Den ena hade förlorat allt, den andre hade sett till att så skedde, på sin egen bekostnad. Nu satt de sida vid sida på en stentrappa utanför en trappuppgång. De hade dåligt dolda flaskor med öl i händerna och ingen av dem hade rakat sig på över en månad. Inga starka känslor rådde mellan dem längre, de delade tomheten, den var deras band. Nere i rännstensvärlden rådde en besynnerlig kombination av "var man för sig själv" och "vi sitter alla i skiten tillsammans". De båda männen hängde ihop medan de drog runt på stan. De samlade tomburkar tillsammans, delade på alkoholen de lyckades skramla ihop till. När de inte hade någon var de ständigt i jakt efter mer, annars satt de bara i tystnad och drack som nu. De var båda medvetna om varandras roller i fallet ner. Båda accepterade det förflutna utan att klaga. Den ena för att han inte hade kraft nog att bry sig längre. Den andre för att han var nöjd att ha fått en kollega i bottenskiktet. Hans kamrat var nu hans jämlike, beroende av honom och hans erfarenhet. Han skulle aldrig bli älskad igen, men nu var han i alla fall behövd. Det trivdes han med.

Beställt
Du har beställt ett bekvämt liv med silversked, goda vänner och familj som älskar dig, den perfekta partnern (oj, jag ser att specifikationerna där är väldigt många), ett fint hus med stor tomt, och alltihop i ett fredligt land med stark ekonomi och en ärlig regering som vill folkets bästa. Det är inte helt lätt att uppfylla så många krav av den här typen så jag hoppas du inte har nåt emot att jag ändrar om lite. Det där med silversked och bekvämlighet är lite bökigt att definiera och realisera så det byter jag ut mot något annat. Ja skedar överlag är det ont om så någon sådan får du inte, och bekvämligheterna kan du nog mycket väl hitta själv förr eller senare, det är inte så svårt, bara att bli beroende av något och glömma resten av världen så blir man lycklig. Din familj kommer i alla fall att älska dig, så länge inget trevligare uppenbarar sig för dem som en god lunch eller en av de där beroendena jag nämnde. Den där partnern du suktar efter har du verkligen pyntat upp, det hoppas jag du har förståelse för om jag måste justera något. Alla perfekta parametrar måste ner såklart, och sen är det väl lite väl mycket begärt om hen är helt 100% trogen, men det är chansbaserat så du kan ha tur med den. Ja av de fysiska dragen borde det väl gå att ordna med någon som har blont hår i alla fall, eller, ja hår får hen hur som helst åtminstone. Det kan du nästan säkert räkna med så oroa dig inte. Vad gäller stor tomt så blir det lite väl mycket, du förstår det finns många människor på jorden och inte tillräckligt med stora tomter. Du kan få en liten plätt framför lägenhetskomplexet jag passat in dig i. Ja det är en fin gråaktig kub av ganska stadig betong. Det är i alla fall inte så många naturkatastrofer i landet du kommer födas i så det borde hålla ihop okej. Ja, just så, inget hus tyvärr, vi måste passa in många människor på samma lilla yta, så är det bara. Ditt lands ekonomi kommer vara hyfsad, inte stark eller svag, men ganska guppar lite i värde då och då. Regeringen kommer ha en del religiösa typer ibland och de brukar bete sig ganska ärligt för det mesta. Åtminstone några av dem ser folkets bästa som en top 10-prioritet. Fred får du, det kan jag närmast garantera. Inga krig eller hemskheter, det vore alldeles för mycket att lägga på det ovanpå de övriga kriserna. Har du tur kommer ni inte sjunka i havet under din livstid heller, det får någon annan generation oroa sig över. Det kan bli lite oregelbundet väder och temperatur men du gillar ju överraskningar ser jag här. Åh, jaha, nej det där med havsnivån kan jag visst inte lova