Redan medlem?
Logga in
Allt har en början
jag har blivit beroende säger det här i förtroende skammen är så stor i mig den bor
vet inte när det börja' det är en enda sörja har hamnat i träsket gillar inte fläsket
har försökt att sluta på beslutet skjuta får återfall hela tiden så ser den ut framtiden
det har blivit som ett gift som en inre drift giftet heter poesi hur jag hamnat däri
är en smått genant historia ja, en riktig promemoria aldrig trodde väl jag det skulle komma en dag
när jag full av iver sitter och skriver vers efter vers men ej pervers
poesin håller mig fången det var den första gången sedan var det litteraturen det var ju rena turen
nu har jag hittat rätt på alla vis och sätt en portion poesi varje dag tillfredsställer mitt inre jag
Bunden vers
(Rim)
av
Öknens Ros
Läst 158 gånger och applåderad av 9 personer Publicerad 2020-02-26 13:41
|
Nästa text
Föregående Öknens Ros
Senast publicerade
Ännu en dag Vägskäl Kvinnoförtryck Drömmar Falska ideal Bemötande Väntan Upptrampade stigar Se alla |