Deadly tired, sorted out and all washed up
I stagger blindly through the alley
blindfolded by life, like some forgotten addict
struck by sudden total hopeless cruel amnesia
with completely lost identity as a result,
completely devastated like some ruined zombie,
but whatever happened to me?
It was just a seizure, just a normal fit,
it happens normally to anyone,
there is no person so complete and perfect
that he doesn\'t quite occasionally have fits,
and I am just another one of them,
a mortal nobody, who every now and then
is good for nothing else than just to go to bed.


Dödstrött, utrangerad, utslagen och manglad
stapplar jag med blinda ögon genom gränden
blindgjord genom livet, som en bortglömd narkoman
helt plötsligt slagen av den grymmaste totala amnesi
med fullständigt förlorad karaktärsidentitet som resultat,
helt ruinerad som något slags misslyckad zombie,
men vad har då i all världen hänt med mig?
Jag bara fick ett ryck, ett vanligt anfall,
det kan hända och det händer vem som helst,
ty det finns ingen människa så fullständigt perfekt
att han ej då och då får något anfall,
och jag är blott en av dem,
en dödlig nolla, som emellanåt och esomoftast
inte duger annat till än bara gå och lägga sig.