Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Nej, jag vet inte hur historien kommer att sluta, vet du det kanske? För den får väl någon sorts fortsättning? Själv måste jag gå och äta. Jag hörde mig själv just ropa något om att det var dags att äta och jag vet ju bäst själv.


Inbillningen






En dag då Henry satt som vanligt med en bok i handen och under sig hade en soffa med rött men slitet läder, blev han plötsligt distraherad. Han såg åt sidan bredvid boken han satt och läste i, då han tyckte att något rört sig i luften. Så trots att det inte var precis varmt ute eller tid för flygfän att uppenbara sig ens i inomhusluften, hade han tyckt sig se någonting flyga och försvinna bakom en möbel. En stund satt han litet som irriterad och tittade för att utröna om det som flugit förbi, skulle komma fram igen. Men allt såg precis vanligt ut. Så antingen hade flugan landat eller så var det bara som han inbillat sig. Såvitt det nu inte var en flygande matta förstås. Som i boken han satt och läste i. Den var ett som försök att se om det som i litterär stil hade roat honom smula som tolvåring, kunde roa honom att läsa även i vuxen ålder. I boken hade huvudpersonen just köpt en matta av en herr Omar, som påstod att mattan kunde flyga, blott den som ville flyga satte sig på mattan och strök över... Där, där var det igen. En irritation som åter tog Henry med utanför bokens sidor. Ut i luftrummet bredvid och sedan inte syntes till alls. Hur kunde det komma sig? Han var mera irriterad än arg och mer än nyfiken på att få ett slags svar. Föga anade han att det skulle kunna finnas en värld i något annat format än hans egen. Även om han sett den där filmen om att det fanns just både små och stora världar, åtminstone på film.

Hemskt hemsk fortsättning följer, eller kanske inte.




Prosa (Kortnovell) av lodjuret/seglare VIP
Läst 259 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2020-03-02 12:01



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP