Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En mask av skärvor

Jag sitter ensam i ett stort mörkt rum
Det är helt tyst
Inget vid liv vågar sig hit
Allting är dött, inget kan växa här
Allt som en gång fanns har försvunnit
Och jag bär en mask för att kunna se dig
För mitt hjärta är fult
Mitt ord är förlåt
Men vad spelar det för roll nu, när min mask är skärvor




Prosa av Tess Strand
Läst 154 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2020-03-04 10:55



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Tess Strand
Tess Strand