När sentimman möter natten
flyr säkerheten in i dimman
och formar små tecken om önskan
som förvillar små människor som jag

det skapas ringar av töcken
som flyr in i ett brus av oförstånd
och mötet sin egen skapare
där, just där drunknar min ensamhet i dina påhittade armar
min ledsamhet får plötsligt en mening

månen flyttar sig några millimeter på himlens fasad
medan mitt ynkliga jag äntligen får upprättelse för några andetag
och flyttar sin förlust till en rättfärdig seger
trots all logik
trots all gravitation som minner om en verklighet

är inte större än minuten som passerade
inte mindre än minuten som kommer
men tillräcklig
för att snart överleva ännu en ny dag...