Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Först publicerad 2007-05-25


den gamla spruckna klockan

nej, suckar du
jag vrider mig inåt
roddbåten och din skugga
är sammanflätade
jag hittar inte årorna
ingen grotta att gömma mig i
endast lösryckta brottstycken

fingerfärdigt gör flugan sina konster
fångad av flugpapprets klibbiga löften
och jag skyler mig tafatt med klangen
från den gamla spruckna klockan
som väver in sprickor i vår framtid
hoppet om en ny sång

det är inte längre möjligt att vara oberoende




Fri vers av Rublev
Läst 181 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2020-03-08 14:12



Bookmark and Share


  Minkki VIP
och sången?
2020-03-08

  Rublev
Tidigare kommentarer:

Manal:
du skriver med inlevelse och använder
vackra ord. tack
2008-03-24

Rebekah:
Bra! Många metaforer och bilder
som läsaren får suga i sig, jag
fastande särskilt för det första
stycket, gillar roddbåten och
årorna, jättefint!
2008-02-09

DanSan:
Nä men åh så bara bra ihopvirkat
fylls med förundran över dina så
underbara rader om att tiden kan
vi inte springa förbi . . .
för där mitt i steget så är vi bara så
beroende av tiden . . .
*APPLÅD*
2007-12-28

Sländan:
Som alltid så fint! Kul att läsa något
av dig igen. Hoppas det blir mer av den
varan nu!
2007-05-29

Agnes:
Du har en lågmäldhet som jag gillar, en
raspig mjukhet mellan raderna som
tilltalar. Å jag kan fortfarande
förnimma en trolsk natt hos Eva... och
njuta postumt av vibbarna när du läste
poesi för oss.
2007-05-25

2020-03-08
  > Nästa text
< Föregående

Rublev
Rublev