Världen andas adrenalin, stress, frustration, hat, leda, desperation, hysteri & depression. Vårt hem andas långsamhet, ro, kärleks helhet, medkänslighet, uppriktighet, besinning, fantasi, inspiration, kreativitet & glädje. Vi smeker varandra över ryggen sittandes med varsin mjölkkaffe på trappen tidigt på morgonen blickandes ut över trädgårdens gröna sjungande ljuslunga. Vi andas friskt morgonljus i vår skyddade kärleksvärld. Vi släpper bara in det som är oss till godo & läkning. Grät ur oss gjorde vi igår & vredeshögg upp 3 kubik. Idag blir det väldigt mycket utav utmärkt sex & skratt, god mat & naturvistelse: ännu en kravmärkt dag. På kvällen ligger vi nakna på fårfällen framför brasan lyssnande på Satie... somnar så.. viskar varandras namn. Planeten jorden är ett grymt mördarrike och jag kommer aldrig till varken psykisk eller fysisk lugn och ro, vilket fyller mig med en panik, en klaustrofobi i min kropp. När jag fokuserar på den mest utstuderade ondskan i världen så får jag ont i magen och kräks häftigt. En mer urspårad civilisation kan inte ha funnits i galaxens historia, för det råder full anarki innanför de sminkade leende och skrytiga fasaderna, och innanför så ligger en ung kvinna med en alldeles fantastisk strålande ångest över all yta, tomhet och dumhet. Själlösheten och den psykiska nöden hos människor som inte förstår varför de lever. Vad är meningen? Att konsumera sig glad och nöjd, spela på det där härliga nätcasinot, runka av tillsammans med youporns monumentala näringsbrist och köttiga mardröm. Vi minns nästan aldrig vad vi drömmer på nätterna. Det är för att ni konsumerar alldeles för mycket TV-program, och all info på era jobb, plus allt snack om väder och vind, så att era hjärnor är proppfulla, minnesdisken är full. Era glödheta intellekt slår ut era drömmar. Jag längtar, hungrar och törstar efter att äntligen få lämna min kropp, att jublande dö, som att kunna andas, se och känna. Coronaviruset triggar igång min gamla posttraumatiska stress, vilket gör livet till en outhärdligt absurd och iskall ensamhet utan kärlek, kreativitet, klarsyn och glädje. Min kropp skriker av en grym utmattning. Jag tror att jag känner av hela världens skräck och ångest inför döden. Själv så är jag inte ett dugg rädd för att dö, utan jag ser det som en välsignad befrielse och ett grandiost privilegium att få resa till en annan förhoppningsvis godare och mänskligare verklighet. De höga makthavarnas råa svarta styrka som det inte går att försvara sig emot. Mitt så kallade liv här på planeten ser jag som en tillvaro i exil. Världen skulle kunna vara en enda kärleksgemenskap, varför är den inte det? Det otäcka med normaliteten är att så många människor är programmerade med den... vi vaknar på morgonen, vi har haft vilda, livliga drömmar, fulla av fantasi, kreativitet och sanning... men redan när vi kliver upp ur sängen så slår "programmet" på i våra huvuden och talar om för oss hur man SKA vara, hur man BÖR vara, hur man MÅSTE vara, hur man absolut INTE får vara, göra, tänka eller känna... för då är man dödens; då är man utanför gemenskapen; då är man en persona non grata, och riskerar att bli mobbad; hånad och förlöjligad, hatad. Jag har börjat drömma om min bror på nätterna. Han blev trafikdödad i november 1967, och ingen sorgeprocess kom till stånd, men i mina levande drömmar är han så verklig min bror Håkan, som skulle ha varit 49 år i år, om han hade fått leva. Han klev ut framför bussen och blev påkörd av en tung lastbil, och det har det berättats om, men nästan ingenting om hur det var när han levde, vem han var, vad han gjorde och sade... Men i dessa nätter kommer han till mej, så verklig! Håkan.

När jag fjärilslätt nuddar vid din varmfuktiga klyfta hör jag dej av sorg glädje ömhet kåthet snyfta. Särar sen sakta dina läppar med hård tungspets dina andetag fylls med härligt hets. Du kvider: så h ä r... är det endast i din underbara vård. Känner mot mitt huvud dina hårt kramande händer. Minsta tungrörelse genom ditt vackra väsen chocker sänder Och du... endast du... gör mej så här själaglad & stenhård. I mataffären; den förståndshandikappade unge mannen - hälsandes på alla han ser. Så vänlig & varm. Skulle helt klart kunna vara en medverkande "i en annan del av Köping." Hans blick skickar sol rakt ner i mitt trötta hjärta. Jag lyser upp, ger ett leende H E J!! tillbaka. Vem är det som är värst handikappad... han? - eller vi som går förbi & inte låtsas om varandra; snärjda, instängda i grå konvention, iskallklibbig slentriansk ljummenhet. Han strålar meningsfullhet omkring sej. Gnistrar godhets själfulla energier. Endast när Du kysser mina lår. När Du drar handen genom mitt hår & smeker hela min hud. Endast då tror jag riktigt på en levande Gud. Varje gång vi förenas och skriker samma sång. I ett regn av kärlek omfamnar jag världen. I en bön om godhet sorg och försoning. jag gråter min kärlek i ett gnistrande regn av sanning och hopp. Mänskorna började hjälpa varandra, kommunicera och stötta varandra. Det ljusnade och klarnade när egona slutade att dyrkas. Jag älskar dej. Jag säjer det inte. Inte med munnen. Med min blick älskar jag dej. Har försökt nå dej. Men ikväll nådde min blick ända in i ditt hjärta. En laser rakt genom ditt mörker, trassel och tumult. Du rycker till, slår upp ditt Hjärtas Öga ~ och ler. Efter månader av skuldfylld sömn och förvirring. Låt ingenting försvaga din innersta låga. Säj bara nej till all slags censur. Dom livsrädda vill ha in dej i bur. Därför att du gör & är allt det som dom själva inte kan, förnekar, och aldrig skulle våga. Så vägra kompromissa med din rasande glöd. Gå inte med på att vara en levande död. Jag älskar dej & ditt underbara flow. Kom min läckra... nu startar vi kvällens show!! Underbart utmärkt sex, hur många har nånsin det? Sex - när man heta & glada simmar tillsammans runt månen. Sex som sänder ljuvliga chockvågor genom kropp & själ. Sex som försätter hela varat i innerligaste extas. Sex som katharsis & helande kärleksmirakel. Sex - när vi tar av oss vårt känslomässiga pansar tillsammans med någon som vill att vi ska ta av det & som önskar ta av sitt eget. Sex som ett fördjupande av vår dialog istället för ett substitut för den. Sex som öppnar alla rum i vårt jag. Sex som är så mycket mer än "sex". Sex där vi håller varandras hjärtan ömt i våra händer medvetna om det heliga ansvar det innebär. Ljuvligt sex som följs av morgon & att vi förmår vara kvar i vårt intima förbund även fast världen kallar. Sex som fyller oss med kraft att orka med dagen. Sex som genomlyser oss & får oss att skimra brilliant & bli ännu mer dom vi är.