fragment i från det förflutna
förloraddet blåser isbitar inom mej jag fryser ända in i benärgen det är så ensamnt och kallt ; jag har ingen att värma mej med eller
prata allt är så tomnt och stilla alla klockor i min värld har stannat ; inget rör sej det finns inga där allt är så tomnt det
enda jag hör är mitt hjärtats slag som ekar bort i mörkret ; jag känner mej så ledsen i min ensamhet jag bara vandrar
runt och söker någon eller något att fylla tommheten med stora tårar rullar ner från min kind jag känner för alla broar
som jag har bränt och jag målade in mej skälv i ett hörn så allt är mitt eget fel för jag var så upptagen med annat
så jag såg inte vad jag gick förlorat inann allt var borta och förlorat ; allt är borta det finns inget kvar ut av allt
jag byggde upp och hadde det finns inga vägar kvar att välga allt är borta det är så jag känner mej nu så tomnt
och ensam
Fri vers
av
den nakna poeten
Läst 94 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2020-03-19 10:19 |
Nästa text
Föregående den nakna poeten
Senast publicerade
någon sa jag hatar att vänta jag har försökt göra mitt bästa jag siter och tänker på döden och livet det är en underbar dag tomten finns sluta aldrig tro sviken igen min sysselsättningen är så bra över all förväntan äntligen avrapporterin till minna poet vänner om min sysselsättning Se alla |