Vackra moln flyger fram på himlen,
jag förundras över dess magiska former
moln är för mig något vackert ogripbart,
som antingen gör min dag full av glädje
eller som väcker tankens kranka vekhet,
där jag sitter vid mitt köksbord och tittar ut,
tycker mig plötsligt se två hundhuvuden som
ser på varandra och nosarna möts i ett sökande,
men straxt därefter har de upplöst på grund av
vindens starka påverkan, och nu ser jag bara
de oändligt lätta vackra molnen susa fram
som stora ulliga tussar där uppe på himlen,
jag vill i det ögonblicket också vara ett vackert
lätt moln som bara svävar fram över trädens toppar.