Som om någon målat solen bakom moln,
Häll mig runt om.
Jag vill vara en färg mot det yttersta,
ett dunlätt andetag mot de svårmodsgisslade.

Varsamt nu, dit höst klär,
och kropp hålls så lätt mot mark
Kanske hon fann sin tröst i
Hur solen ristar ljus i äpplets bark