Nu må de yngre människorna måna
om oss som länge samlat våra år
och ingen nyhet längre kan förvåna,
vi gamla män med ålderns glesa hår.

De yngre skall nu ge oss tid att gråna
i instängdhetens tysta, trista vrår.
De är ju upptagna med sin korona
och med sig själva denna mörka vår.

Vi gamla män må klia oss i stråna
och undra om den tid som återstår
skall bli som denna sista monotona,

där bara väggpendylen går och går?
Snart finns det ingen tid för oss att låna,
förrän vi vandrar hädan - utan spår.