Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kameleonten

Jag satsade allt jag hade.
Faktiskt mer därtill.

Jag gav det jag förmådde,
Ändå räckte det inte till.

Jag minns hur jag vände på allt och jag vred.
Jag vet att det gjorde ont och det sved.

Och älskade som jag aldrig älskat förut.
Jag veg min tid älskling,
både in och ut.

Jag lovade, jag trodde och tro mig att jag bad.
Att du var ärlig, att du var sann och att du höll dina vad.

Men du såg på annan plats, ibland vid horisonten.
Å jag stod bredvid, drog dig i armen
Kameleonten.




Bunden vers av Lupinen
Läst 104 gånger
Publicerad 2020-03-24 21:01



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Lupinen