Om dörren stängs
mellan de som mest behöver varandra gråter gräset
viker syrenen ihop sig till torra brev
reciterande vårens senaste pollennattack

aldrig trodde jag att du
skulle klippa som en jävla Ingmar Bergman
i
mitt
flöde
fula ned det med din oförmåga att känna tillit
säga mina ord var för mycket för dig och sedan lägga på luren!
hur kunde jag vänta så länge på ett förlåt?

nej våren är en besvikelsens tid
alla vackra små knoppar
förvandlar vuxna mänskor till förväntansfulla barn
som när de väntar på tomten
som när
romantiska drömmar om allt möjligt knasigt som folk läst ska ske
precis när tussilagon står å lallar i dikesrenen

Våren är en pinsamhetens tid
för vem blir kysst under en knoppig syren eller
våldsamt älskad under ett blommande äppelträd?
kanske tre stycken av femhundra
mycket dystert

Våren är allt vi saknat och all vår längtan
och jag är ett diktande gulligt djur i medelålders kostym
såklart att du blev rädd!