du föll som fågeln från himlen till marken. hur ont gjorde inte det. du föll när du var som skörast. för att du var ledsen otrygg och rädd. du föll huller om buller blod och elände på golvet som personalen fick torka upp. föll som en fågel från himlen till marken. du skrek i högan sky och pekade på ditt ben.

vi sa till doktorn att du måste ha brutit lårbenshalsen med tanke på hur du föll och hur du skrek medan du pekade på det stället där smärtan var outhärdlig.
doktorn svarade att så illa skulle vi väl inte tro att det var. men nästa dag på förmiddagen ringde dom och sa att det stämde och att du måste opereras.

du fördes till babels hus där dom bytte dina kläder till sjukhusets kläder. blå och gula urtvättade gamla kläder som skavde mot din ömtåliga hud. hur du och dina kamrater hur ni faller på det blanka golvet. hur ni ropar på hjälp på nätterna. på dagarna sitter framför teven i lånade rullstolar och säger ingenting.

en dag i början av juni lämnar vi tillbaka rullstolen du fått låna och din aska ströddes över blommorna där den blåste med vinden som for ut över havet över ängarna inåt land.
med ett skrik föll du och dog utan en viskning.