Jag vandrar i vinternattens mörker och kyla,

jag tittar mot den stjärnklara himlen,

andedräkten skymmer den skönhet som ögonblicket

vill föreviga ut av skönheten i stjärnorna,

full månen skiner sagolikt

jag iakttar den länge analyserar tankarna

faller till baka i tiden till våra fäder

vad dom tänkte när dom såg detta himmelska skådespel

av sin benämning lika vacker som ett hav utan botten

jag älskar att vandra i mörkret när det förstärker ljuset från dom glimande stjärnorna

det är så vackert och fridfullt

det outforskade, en värld vi ännu inte når

eller dom oss, men det är nog bäst så

livets mening gåta ,ovetandes levandes tings funktioner på jorden

 håller vi på att utrota så mycket vackert för att vi inte ser

eller följer livets krets lopp?

en liten klick  fullständigt skiter i det,

för att det gynnar dom själva ekonomiskt ?