Jag har inte än klivit in i drömvärlden; jag står bara på tröskeln. Det är medvind som om någon kallar mig. Jag ser mina tankar som virvlar av finaste broderier - blommönster som fladdrar vid öppningen av glömskan. Som om jag är sammanflätad med någon som vill visa mig något. Något viktigt. Inatt är jag fri att besöka platser som vaktas av guds poliser. De högre dimensionerna är min lekplats. Och jag syndar som hustlern utan att förlora karma. För att hämta en sten med inskription som skulle förklara varför vi är här.