Språklig anarkiJag har på förnatten etablerat ett innerligt förhållande med Arndt sjömunken, vars bedjande händer fortfarande kan ses i böljeslaget precis nedanför mitt fönster. Fenomenet är särskilt frekvent under den tid då den hetsande marelden drar upp ytvattnet, ty då slår havet om till storm. Jag känner av hans hjälplöshet i varje por av min kropp och hans sakkunskap styr mig över de oändliga gestaltningsproblemen med riggar och ventiler, eftersom jag saknar sakkunskap och snart förlamas jag av vågtopparnas våldsamma svall och dyning liksom jag förstod, att han en gång gjorde. Och ibland känner jag av den panik, som de gamla fiskarna måste ha upplevt, då ett vågberg sköljer över dem. Pennan skriver intensivt och tycks leva sitt eget liv och snart kan jag vila i skräckupplevelsens efterdyningar...
Prosa
av
Lennart Andersson
Läst 99 gånger Publicerad 2020-03-30 10:49 |
Nästa text
Föregående Lennart Andersson |