Svävande iväg
Mot en ny gryning

Att födas på nytt
ur gårdagens aska

Alla bär vi en fågel
Fenix inom oss


Vad källans namn
är som den hämtar
sin urkraft ifrån

Det förstår man
sig kanske inte
så noga på

Men det har väl
Ej någon större
betydelse?

När allt till sist
börjar om igen

Men i en annan
Riktning inuti

Från
sin egendomligt
outsägliga mening

När plommon trädet
spricker ut sina skira

knoppar i den första
Försommar värmen

Utan att be om lov