Så lät hörsammat fram från stamkalas
kristall i klirr och kling och jubelklang,
var varje annan satt i sammanhang;
jag reste bål till skål, men krock och kras

förryckte dryckens lyckorus från glas.
Små blåballonger sade suck och pang
och spräckt min nyförställda stolthet stang
att möta moll allena, dömd som as.

Men någon gång blir skam att skynda bort,
vad livet gav utav en annan sort,
förkrympt figur beundransvärd och reslig.

Jag tänkte, kanske tänks det starta snart -
det löftesrika livet Underbart
istället ställt till fyllecell så neslig.