jag delar mina fingrars lavskrikor och ber med öppen mun
låt dem få leva de är ju de enda underbara lavskrikor som finns

vid sängen
på en stol satt månen
med ögon som brunnar
lyste in i mig där jag låg under täcket

bilderna strömmade om kärlekens möjligheter
privata området behövdes inte
jag lät mig omfamnas och bli stark för ett större uppdrag

jag städade på den heliga platsen
bar bort skräp och onödigt krafs
jag sträckte ut mitt sista hopp
blev naken som glas

barnet talar rent så fort jag blir ensam

jag förstår inte hur det sker
men jag känner
månens runda klot sjunka ned i kroppen
vila under tungan
som en rosa kärleksplanet


jag drömde oss stolta vackra
förmögna till omsorg för alltet
utsträckta som en lava av gnistrande tankar