Himlen inom mig är nedstörtad och tiden har förvandlats till väntan i fångenskap. Jag kan ingenting göra, endast stå vid fönstret, trycka fingret mot handleden och känna om pulsen finns kvar. Minnen fladdrar som löv i vinden eller kanske är det efterhandskonstruktioner av dagar i frihet.

Visst fanns pojken som åkte trampbil runt sandlådan, körde Formel 1 tills solen gick i moln och regnet förändrade ögonblicket. Tårarna sved i ögonen när mamman stod på balkongen, fällde upp paraplyet och skulle sväva i luft om inte målgången klarades av på en sekund. Det var som att bli berövad mitt i drömmen, men morgon kom ändå efter natt.

Jorden rör sig under mina fötter, förflyttar sig i omloppsbanan och jag lutar pannan mot glaset. Hjärtslagen slår högt som om flyktplan saknas när människor syns igen. Det är i den stunden jag glömt kaffebryggaren och nästan brunnit inne av längtan efter pojkens förtvivlade tålamod.

_____