Jag brukade prata
Och du brukade svara
Jag brukade tänka
Och du brukade svara

Både jag och du såg saker
Tillsammans och samtidigt

Jag brukade vara så rädd att du skulle dö
Räddare än för min egen död
Jag har alltid varit räddare för hjärnskador än död
Jag har alltid velat dö
Jag har aldrig velat bli hjärnskadad
(Finns det någon som vill det?)

Men du kunde sluta prata utan att dö
Det duger med att glida ifrån varandra
Mer demens än motorcykelolycka
Fast det är jag också rädd för

Sen var det tyst
Ingen svarade
Det var bara jag som dog om jag dog
Så jag tänkte att det kanske var dags?
Men jag gjorde inget, tydligen
Man måste vara snäll mot mamma också
Och mot sina patienter

Jag vet inte
Julian Jaynes kanske hade rätt
Det kanske är nu man blir ett medvetande
När rösten i ens huvud är ens egen
Fast jag och alla andra tycker ju att Julian Jaynes är galen...

Jag tror jag är en konstig loop
Och jag är lite Cissi
Lite Cissi lever kvar i mig
Även om hon inte pratar
Även fast ingen är död