djupblått,
utan ett slut,
purpurrosa i sitt centrum
följde blicken
där den stannade vid ett du

kilade fast,
bröt mig loss
slet mig ur
ändå stod du där

i samma minne
med intentioner
att visa att jag kan
leva,
finnas i samma värld

för det spelar ingen roll
hur djupt jag än sjunker
är bilden alltid kvar
fördelad i små sekvenser
av djupblått, purpurrosa

som lotsar mig
förklarar,
bevisar att stegen
vi tar kommer
alltid vara närmre

för allt stannar alltid
vid ett du