Ni förrgårsfält, var svann er forna glans?
Som ändlöst, långt likt liv, gick gyllenraps.
Förbröts i skötet skönhetssyns synaps?
Nu ligger rader lågt i grånyans.

Var rann det röda flödets glödromans?
Förflöt den frätt i nätters nästa snaps
att kana kall till sinnets krampkollaps?
Fastän var man kollapsar mångt till mans.

Har hjärtats skalv, har hjärnans valv bortdomnat
förevigt? När och var, varthän och hur?
Kan andan ge en brand sin sista chans?

Men kanske tidens lotter blott fullkomnat
mitt ödes dödnedfödda nödnatur
och brinner inte eld en annan stans.