Att vi ändå glömmer
Glömmer bort om det vi en gång drömmer
Så som vi ibland glömmer bort att andas
När ska vi ta det lugnt, och inte låta alla våra känslor hela tiden blandas
Istället låtsas vi, att allting är så bra.
Och istället gråter vi, i mörkret
Där inget syns klart
Inte längre stannar vi, för att hjälpa en vän
Inte äns våra egna, som de vi nyss mött
Om det finns nån sån har jag inte sett den än
Allt som var, är nog redan dött
Även när vi ser varan i ögonen
Kommer känslorna inte fram
Eller bara blundar vi
Och vägrar öppna sig för varan
Måste allting vara så mörkt och ljust
Kan nån snälla bara skrika, slippa låta det vara så tyst
Men så faller vi tillbaks, jag finner ingen lust
om nu det ändå var...
Om ändå det var att vi drömmer, och tar våra andetag
Att vi ser på varan, och att allt verkligen var bra