Korpens svarta vingar

Klyver den kylslagna vårhimlen

Solens slagfält är ännu långt bort

Det storslagna är mitt slagfält

Mitt vapen är tårarnas väg

Min sköld är sorgens kyla

Tillsammans söker de lycka

För att förstå att min stig

Följer bergets brantaste vindlingar

Stormen leker med min strävan

Jag är nära att falla

Inget öga ser ty min väg är obetydlig

När andra slänger sand

I ögonen på den månghövdade sanningen

Det finns varelser som säger att sanningen ska segra

Fast jag undrar då den är möjlig att tolka så olika

Sanningen är den att jag befinner mig i ett mörker

Och just där i mörkret håller saknaden,sorgen och smärtan mig i handen och jag känner mig trygg

I sanningen finns ljuset

I sanningen finns mörkret

Säg mig, kan du se mitt mörker

Jag tvivlar

Det är mitt innersta väsen

Likt den svarta korpen svävar jag ovan