Vi håller våra korta liv i famnen
en veckad spegelbild på vattenytan
inrymd mellan alars silhuetter
lyfter som en sjal av silke
sveper björkarnas yttersta hud
tunn som ett andetag
om ögonen slutna
och armens broderier, stjälksöm, kronblad
slår ut i blomning över vattnet
bland flyktiga löv, en lukt av regn
där allting ännu oberättat
lösgör sig från stränderna
är vi vinden, disharmonisk
är vi villebråd, vi är
det skeva ljuset mellan stammarna
och stararnas natthimmelsbröst