vintern uteblev med fyra snökristaller för kort,
det är komplext att veta när mörkret kan göra nytta
för de gyttjefyllda tankarna är en ynnest
det liksom rakar sig själv och
välkomnar ens trasiga synsätt,
har magnetisk vilja att förena en ondska
som ska träffa de ömmaste av punkter
och släpa resterna av det
synligt mänskliga rakt ned i dyn

marken är redan härdad
av tusentals ingångna fotsteg
det stampas ytterligare av arga fotsulor
som slänger okontrollerat ned sin aggression,
mina tankar är inte som andras,
de flyttar väsentligheter till sigillåsta fängelsehålor,
där de får förmultna och dö en ensam död
medan obetydelsens vackra handslag
smeker mina påklistrade leenden

men jag är alltid fyra snökristaller för kort
jag är den efterlängtade vintern
som töas till slask och muntorrhet,
våren som pollenallergikern älskar att hata
då längtan efter blida dagars senvinterdrömmar
avbildas i ett svartvitt fotografi från ett sorgset stilleben

det finns hopp även för de hopplösa
det finns en naiv dröm om att få tillhöra
och accepteras även om rättfärdigandet
blir en självuppfylld profetia i motvind

du kan få min kropp gratis,
stycka den i lagom stora delar
och sprida den för den mojnande vinden.
för det saknar betydelse
då jag förstod samma dag
att jag var jag

är våren utan sol,
sommaren förutan värme,
hösten i svartvita vyer
just en dag före hösten
två dagar efter årstiden
och en utebliven vinter som är fyra snökristaller för kort