breder ut sig i mitt öga
en inre och yttre verklighet
öppnar sig som en tavla
ingen pensel kan återge
hela naturen andas
solens trevande hand förmår inte
återge det vi skapar
ögats vandring genom bilden
som om det fanns flera solsystem
stjärnor,
månar i det fördolda
ser under ytan seklernas gång
och fäderna

krokryggiga bakom plogen

det svaga ljuset talar
som en näktergalsmorgon
då jag lutar mig
mot mina tidigare jag
ser rymden i livets öga