Jag har en svällande kliande hjärna
Jag vill inte vara fången i min kropp
En gul extrem huvudvärk invaderar
mitt sköna upproriska medvetande
Det är inte alienation som jag känner
inför denna spritt språngande galna
värld, det är något mycket allvarligare
Jag springer och sjunger ursinnigt på
stan bland alla zombies som inbillar
sig att de är på riktigt, jag dansar och
skriker, jag känner mig så lycksaligt
glödande levande djuriskt besatt av 
en förbjuden energi som befriar min
djupa tacksamhet över att vara till
Polisen är brysk och hårdhänt när de
tar och drar i min heliga lekamen och
sätter mig i arrestens klaustrofobiska
svarta lilla upponedvända universum
Panikångesten bemöts med ett sorts
svart bestraffande mentalt vaccum
vilket gör att jag spottar en vakt rakt
i ansiktet samtidigt som jag ler ett av
mina mest terroriserande leenden och
pissar en gräns mellan mig och mina
fiender över golvet vilket får chefen på
bygget att krevera och gå upp i atomer
Jag är en fullständigt hänsynslös krigare
och konstnär, helt gränslös i min briljans
och jag sträcker ut mina händer till alla
plågade, utslagna och hårt misshandlade
Maktens strama självgoda fula ansikten
rämnar inför min skräckinjagande närvaro.