En modern människa
sitter på en fornborg
överväxt och bortglömd
en sliten skylt
vittnar om dess existens

Stengärdesgårdar
skär genom skogen
vilka som flyttade dessa block
bryr sig ingen längre om

Ändå står de här
nötta och tärda
som de uråldriga träden
som aldrig klagat
över väder eller vind

Jag blir störd av blåsten
går hem mot ännu en kväll
trampar på tusentals tallbarr
som inte yppar ett ord
om smärtan