Läser dina texter utan att kunna formulera så mycket. Skulle kunna tycka, ha åsikter om allt men känslor kommer hela tiden under läsningens gång. Som om upplevelser av att gå i skogen, året om, olika dagar och årstider. Varför kan texter inte få vara, olika människor läser dem, vid de mest skilda av tillfällen. Det finns massor av sätt att beskriva hur någon skapar en duk eller snickrar en holk. Skriver en text, skapar en lykta. Om den är i lera, glas eller metall. Skriven av ilska eller glädje, frustration eller kärlek. Att smeka en kind kan vara litet som att känna för en katt. Vad bryr sig katter om regler och förbud?