Känslan av att inte räcka till, när det
inte blir som jag vill. Svårigheten att
sträcka ut handen, blir förlamad, står
still.

Att be om hjälpen, då kommer skulden
skammen. Den ljupa svarta brunnen i
stunden, att vara så rädd, stolt för att
förstå att jag tagit bort handen.

Allt detta är en gåta så svår, vet ju att
logiken förstår. Känslan däremot där
spelas ett spel, sparkar bakut. nu är
jag medveten om det, vinner till slut.