Fåglarna utanför min dörr manar mig att ta ett djupt andetag av den livgivande morgonluften.
Carpe diem mina vänner.

Min själ manar nu till eftertanke
minns alltid följande.

MEA CULPA
livets eviga skyldighet
är rodnande morgonljus

knäpp i bön dina händer

livets manar eftertänksamt
blickar trött ur din spegel

morgontrött med rufsigt hår

den frågan möttes i en kopp
ångande kopp med dryck
rykande varm, livgivande god

livets skyldighet blickar
med rätad rygg
styrkt av människotanken

förnyad blev din klarsyn
inte utbränd, men inåtvänd

tankens skyldighet möter livet.

© Bosse 22 april 2020.