Han sa att det fanns en smärta som växte i han
Att det först var ett frö som värmde i bröstet men att den sedan
tog fart och spred sina rötter

När den väl tog fart gick allt så väldigt fort
det som först vart ett frö övergick snart till nått större
ett skott växte fram

Vackert och fridfullt
han såg dess tillväxtmöjligheter och det påminde han om livet, sa han
men det var innan den började få fäste

Så fort bladen slog ut växte en sårbarhet fram under vår solen
plötsligt spretade grenarna åt alla håll och hål uppstod i fasaden
han visste att den var ohälsosam och att den måste utplånas
Om den bara inte varit så vacker

Sorg förändrar människor
de förlorar sin kraft och går vilse i skogen
tillslut blir dom skogen