Jag sitter och tänker tillbaka  på det som har varit,

jag fylls med värme energi, jag börjar le faller ut i skratt stötvis

jag blundar minnerna kommer, faller ner i mitt inre från hjärtat

det glömda kommer bitvis, under minnets skådespelande syntetiska tidsmaskin,

jag undrar hur det är med alla som jag växte upp med där hemma lever dom ?

tänker dom någonsin på mig och saknar mig, och undrar hur  jag har det det,

det är i alla fall vad jag undrar om dom,

den långa vägen med kull burken rödvita rosen palla äpplen

och annat som gick att äta, hela sommarnatten lång discon,

festande med Salomon väskor och Adidas byxor tre strecks lyx

skoltiden, vi var så tuffa, vi hade så roligt, vi levde till samman sida vid sida,

varma mackor, video, korv med bröd, ut och fika på centrum

men våra vägar skildes åt, jag blev väldigt ensam, ledsen och besviken

inte på dom utan situationen, att dom inte finns kvar i den tidsepoksom var magisk

vuxen livet kom som en smäll, jag var inte beredd på den,

alla gick åt varsitt håll, här står jag ensam med två tomma händer,

alla mina bästa vänner växte upp och försvann,

det är inte lika kul längre att palla äpplen utan minna vänner.