Dimman ligger tung som en slemmig massa
fuktig klibbig och absolut vedervärdig.

Vinden väser genom trädens blöta grenar
får de att kvida och röra sig i plågor.

Gatorna är gråa och där rinner rännilar av smuts,
smuts som fallit från människors kroppar.

Du känner en stank från döda ting, runt omkring,
det är all vånda och sjuklig fruktan som omger oss.

Vi trampar på i den slemmiga atmosfären, kämpandes
med den vidriga stanken som kväljer oss.

Långt där borta skymtar något stort tungt och svart,
vi vill inte dit, men något osynligt drar oss sakta dit.

Vi försöker vända om och göra oss fria från allt,
men det tycks omöjligt att frigöra sig från vidrigheterna.

Vi är fångade i något vi inte kan förstå eller tyda
vi leds som slaktoxen till vår egen förintelse.