oövervinnelig vars väggar brista

då tordön får taket att skälva

någonstans i salens mitt

sitter den mäktige på sin tron

uti stort buller han smider

järnet rött, därpå till svart

i nattens mörker kastas

återsken från elden över snö

den som sett skimret en vinternatt

i ständig längtan går

ser bergtagen genom glaset

att fram till elden nå