näst sista söndagen i ett öde
påföljande sista måndagen
att kunna öppna alla dörrar,
alla möjligheter,
i noll tidsintervall riktar mina vyer mot en ny start,

blickar ut över ett livslandskap,
en tid som passerat utan självrespekt
och utan förståelse
att mitt syfte är primärt,
mina ambitioner kan få självdö en egen död
när de inte synkroniseras med varför jag finns till

flyttar förståelsen mellan knogarna som om det vore en lek
och ett system som skulle kunna upptäckas,
medan enkelheten i livet finns redan omslutet,

har fått nog av helikoptervyer,
är vansinnigt utmattad av att slipa en själsdiamant som fortsätter ha trubbiga hörn,
helt utpumpad av att springa upp för backar bara för att upptäcka att nya väntar så fort krönet anländer,

kontentan är simpel,
lösningen är enkel,
summan är ristad in i härdad betong

har jag och du stått ut med mig själv ett helt liv,
och du kan fortfarande älska mig för den jag är

då har jag ju redan nått det ultimata målet