Kadaver och sillDet frasar snö mot mitt paraply när jag för sista gången lämnar kadavret, mitt gamla nu döda hem. Blodlönnen blommar nere i dalen, ur koltrasten droppar en glasklar fråga utan svar och jag har lämnat det som en gång var ett hem för mig och för min blues och mina kvinnor och för mitt barn ifrån första skoldagen, över hans skrubbsår och de där vakande tonårsnätterna då jag gick med hink och trasa efter att han spytt, och till de färdiga vingarna som tog honom bort över havet, med elgitarren på en extra flygstol, till rockmusikens land. Jag har varit och hämtat de sista likdelarna, skändat och släpat ut dem och burit, slängt dem i soporna, gett bort till traktens tacksamma frikyrka, sålt till glättiga nasare på Knivsöder. Jag har begått brott mot griftefriden och det har varit ett tungt arbete, och nu är det över och jag kommer på mig själv med att både vissla och skutta, kanske syns det inte, inte ens leendet om det finns ett. Men det skiter jag i, det här är för mig.
Fri vers
av
Per Teofilusson
Läst 191 gånger och applåderad av 6 personer Publicerad 2020-05-13 12:41
|
Nästa text
Föregående Per Teofilusson |