Famlar, hittar inte vägen.
Det är mörkt, kallt ingen som leder mig.
Tappar hoppet, tappar tilltron till mig själv.
Självkänslan är som bortblåst.
Letar i skåpen. Hittar inte drogen.
Den som tar mig hem igen.
Där mörkret inte syns.
Där självkänslan leker kung.
Accepterar.
Finner snart frid.
Orkar jag?