en vacker kvinna dold i huvudduk
utan rättighet till självklarhet

en ung man klädd i en midja av dynamit
för att utplåna sig själv och andra

vackra esplanader som töms av fruktan för bödlar

barn vars ögon inte lyser av förhoppningar
utan istället fylls av tårar 

gestaltningar raserade av hat 

en tro om hopp och kärlek
förintas av en blick över axeln

min värld beskrivs med desperation 
min värld frodas i hatets medgivande 

min Gud ... vart tog du vägen